Hoppa till innehåll
Den efterlängtade måndagen 21.6.2021 var en overklig, euforisk dag som jag levde mer i nuet än ungdomens dagar. Den morgonen, som totalt skulle förändra vårt stugliv, trodde jag ännu inte riktigt på att bastun faktiskt skulle komma.
Morgonkaffet flög ur munnen när bastuns svarta fasad plötsligt gled fram på lastbilsflaket. Jag ropade på min mamma som höll på att reparera taket på den gamla bastun, som ett barn på en lekplats som får syn på glassbilen. Mamma, mamma, mammaaaaa, den kom!!! Den är här!
När jag klättrade upp på stugvägen för att röra vid bastun besteg jag mitt eget Everest. Att för första gången stryka över massivträytan var ett nästan heligt ögonblick. Känslan var som en lottovinst, en vinst i hovrätten och julafton på en gång. Det var som ett stigande rus – vilket visserligen kunde bero på bubblet som korkades upp tidigt på morgonen, och faktiskt också kan ha varit ett rus.
Den nya vägen sjönk mindre än befarat när veteranen utan att tveka backade ner till stuggården med bastun i ett tungt transportfordon som vägde cirka 30 000 kilo. Vilken skicklighet!
På ett ögonblick var bastun redo att lyftas på plats. En snurr i lyftbanden och så sänktes den skickligt ner på plintblocken. Det regnade konfetti framför mina ögon. Jag bjöd chauffören på bubbel och bjöd visst in honom att basta också. Han tackade artigt nej till båda.
Hjälp, vad högt bastun kändes stå jämfört med den gamla. Jag insåg att jag var alldeles för kort för att fotografera den från samma nivå. Ett av plintblocken verkade inte nå upp till bastuns botten, men jag tänkte inte mer på det just då. Nog skulle den sätta sig.
Landskapet blev på ett ögonblick förtjusande främmande. Som tur var valde vi att beställa bastun färdigbehandlad utvändigt (en gång). Jag hade inte heller orkat börja måla bastun genast, och den hade vi dessutom beställt helt färdigbehandlad.
Hos New Sauna [nu Ehta] berättar man att bastuns innerväggar ganska ofta behandlas på fabriken, just för att lavarna och bastuugnen redan är monterade. Lavarna kan också behandlas färdigt på fabriken med Tikkurilas Supi lavvax, så som hade gjorts i vårt fall. Det enda som skilde oss från det första bastubadet var alltså de otvättade bastustenarna, som för övrigt också ingick i paketleveransen. På lavarna låg till och med ett färdigt lavskydd av god kvalitet. Perfekt service.
Det första bastubadet
Bastuns värmebehandlade furugolv doftade berusande. Färgångorna från bastuugnens första eldning gjorde en däremot verkligen berusad. Tusan också. Ibland lönar det sig att läsa instruktionerna i förväg. Jag hade koncentrerat mig på att tvätta bastustenarna och noga leta fram de hjärtformade exemplaren att lägga överst. Det gick mig förbi att en splitter ny vedeldad bastuugn alltid först ska eldas tom, så att skyddsfärgen bränns bort.
Av det första bastubadet som vi fick njuta av inne i själva bastun minns jag knappt något. Så overkligt var det. På övre laven satt man högt. Mitt själslandskap öppnade sig perfekt genom det stora panoramafönstret, men till en början från en konstig vinkel. När man satt på den breda mellersta laven, som når nästan ända till bakväggen, blev utsikten bekant.
En stund funderade jag på om ett hållbart CLT-element hade kunnat möjliggöra ett ännu större fönster också i bastun, men att basta i ett akvarium som bastukammaren vore kanske inte så praktiskt. I synnerhet inte när det finns gäster på stugan. Vi beställde för övrigt inga tonade glas till fönstren, vilket nog hade varit möjligt.
Till skillnad från tidigare stugbastuupplevelser satt jag den här gången inte hopkrupen av rädsla för spindlar. Visst förstår jag att det kan komma spindlar också i en ny bastu, men ni förstår säkert poängen. Lavarna av granplank kändes inte för heta ens i hård bastuånga. Ingen kåda fastnade i baken. Genom panoramafönstret kunde man hålla ett öga på barnen i sjön. Det var lätt att andas i bastuångan. Man ville inte gå därifrån.
Jag gjorde en fotpeeling med tea tree och en ansiktsmask. Det fanns plats att ligga på lavarna. Jag smorde in mig med skamlöst mycket bastuhonung som låg på laven som inflyttningspresent. Den här sortens självbortskämning kom aldrig på tal i den gamla trånga bastun. Trivseln har lyfts till en helt ny nivå, och det krävs ännu lite tillvänjning för att utnyttja all dess potential.
När jag skrev det här blogginlägget började jag leta efter bilder på bastulavarna att ha med. Jag insåg att jag knappt hade tagit några. På svart syns smuts lätt och lavarna borde tvättas innan man tar snygga bilder. I praktiken stör smutsen inte, för jag bestämde redan från början att bastun i första hand är till för att användas, inte för bilder i sociala medier, men ärligt talat är svart en utmanande färg. Den är verkligen iögonfallande och stilren, men obarmhärtig när den avslöjar varje lösryckt hårstrå och sandkorn.
Den stora inredningsbluffen
Jag hade inte funderat på bastukammarens inredning nästan alls i förväg. Många ser mig som en inredningsmänniska, men nu avslöjar jag det: det är jag verkligen inte. Jag låter mig starkt föras med av strömningarna.
Jag avundas till exempel min vän Suvi Penttilä för att hon alltid har haft en stark egen stil, som hon har hållit fast vid i minst tjugo år medan inredningstrenderna har skiftat. Under samma tid har jag själv seglat från lantromantik till skandinavisk stil, som nu senast har fått influenser av – överraskning, överraskning – boho. Verkligen personligt.
På sin tid satsade jag en hel del på tidlös design, men det kräver väl ingen särskild stilkänsla att köpa en String-hylla från Vepsäläinen och ställa Design Letters-muggar på den? En Toj-klädställning sticker upp i tamburen i min våningslägenhet bredvid en Latva-golvhängare, som en påminnelse om den tid då jag hade råd att satsa på inredning.
Det krävde ändå inte smak, utan pengar. Och sådana finns inte längre, tack vare en vansinnig mögelkamp. Nu skulle inredningen kräva uppfinningsrikedom och personlighet.
Resultatet är att väggarna i vår bastukammare pryds av en roséguldfärgad spegel från K-Rauta och en NORDRANA-förvaring i tyg från IKEA. Funktionellt, men knappast något att skryta med när det gäller kreativitet.
Men nog har jag ändå något personligt och med affektionsvärde. Till bastun hittade jag nämligen min mommos gamla nostalgiska retrokrokar för handdukar från någon gång på 60-talet. Eftersom bastun har en egen ingång måste handdukarna finnas i bastun. Å andra sidan är de därför alltid härligt varma att svepa in sig i.
Kostnader
Jag har fått många frågor om kostnaderna. Det lönar sig alltid att räkna i överkant. Vi började ju med att först och främst bygga en väg till stugan, som efter traktorerna och lastbilarna fick lagas sammanlagt tre gånger.
De extra gruslassen sprängde grundbudgeten, och markarbetet inklusive flytten av den gamla bastun och underlaget för terrassen gick på cirka 10 000 euro. Dessutom krävde ändringen av den gamla bastuns användningsändamål och flytten till andra sidan tomten egna bygglov. Bygglovet för den nya bastun kostade ca 500 €. Ytbehandlingsmedlen för bastukammaren kostade några hundralappar.
Till detta kommer ännu kostnaderna för elarbetena och vår arbetsledare, som vi fortfarande väntar på. Och så förstås terrassen. Virket är dyrt nu, tack vare coronan, så vi överväger på allvar att lämna terrassen till nästa vår.
Ett fantastiskt Rexener-badkar kommer i slutet av sommaren/början av hösten, alltså redan före terrassen, men nedsänkningen ska enligt uppgift gå bra också i den här ordningen. Valet av badkar får ett helt eget inlägg, liksom Zebra-dubbelrullgardinerna från Kaihdinmaailma som vi valde till bastukammaren. Någon gång kanske också en brunn och en brygga… och en fiberkabel har redan dragits fram till stugan. Kanske vi någon gång kunde flytta dit!
Jag har fått förstklassig service och en förstklassig modern gårdsbastu som jag varmt kan rekommendera för alla!
– Mirkka Torikka
